Rättegång som början på avslut av USA-vistelse

Måndagen 13 augusti 2007, förmiddag. Kryss, vår utbildningsledare, har tagit på sin svarta domardräkt och går igenom vad som kommer att hända under rättegången senare under dagen. ”Hear yeah, hear yeah. This court is now in session” säger Kryss och alla i CPT:s utbildningslokal ställer sig upp. Snart blir de sju av oss, som blev arresterade den 23 juli, kallade en efter en. Vi ställer oss upp och frågar domaren om vi får läsa varsitt kort uttalande. Något grymtande tillåts detta. När turen kommer till mig säger jag:

- I plead guilty today because in normal circumstances it would be criminal to refuse to leave from a senator’s office. A senator and the staff of the senator’s office must be able to schedule meetings and see people without disturbance, in normal circumstances. But we are not living in normal circumstances in this country, in these times. We are in a war that violates international law and has continued for years. Many politicians in the Senate and in the House, including Senator Durbin, have criticized the Iraq war harshly, but continue to vote in favor of more funding for the war. When politicians do not do their jobs, when they are not hearing the voice of the people, when they are complicit in mass murder, which war is, then the people have not only the right, but the responsibility to intervene.

I rollspelsrättegången döms vi till ett års villkorlig dom. Efter lunch åker vi in till den verkliga domstolen. Rättegångslokalen påminner mig om en modern frikyrkolokal. Domare Marvin Lucknow kommer in i lokalen. Han deklarerar att han har varit domare i 47 år. I snabb takt avhandlar han en mängd ärende. De anklagade hinner knappt komma fram till åklagarbänken innan de är färdigbehandlande. När Rachel Cloud, en ung kvinna i vår grupp, kallas av domaren ställer vi alla oss upp och ber domaren att behandla oss i grupp. Domare Lucknow tappar fattningen tillfälligt vid åsynen av oss alla i vitt skilda åldrar men finner sig snabbt och frågar efter våra namn. Hitintills har han haft en väldigt bister uppsyn men när han säger ”Martin Smedjeback” skiner han upp och frågar: ”Uttalade jag det rätt?”. Åklagaren meddelaren domaren att ”Homeland security”, polisstyrkan som grep oss, inte har skickat några poliser för att vittna mot oss. Domaren konstaterar snabbt att ingen dom kan fällas om inga vittnen finns. ”Ni kan gå nu”, säger domaren och vi går ut i solskenet. En vakt säger till oss när vi har kommit ut på trappan: ”Jag är verkligen glad att det finns människor som ni.” Jag är lite snopen att vi inte fick en enda chans att säga varför vi gjorde vår fredshandling, men samtidigt lättad att vi släpptes utan något straff.

Arresterad igen, denna gång i Minnesota
Direkt ickevålslig aktion är så viktig för CPT att två aktioner inkluderas i utbildningen. För vår andra aktion var vi ett fyrtiotal människor, både vår grupp och lokala supporters, som samlades den 6 augusti 2007 strax före klockan sju på morgonen vid ATK (Edina, Minnesota), världens största producent av utarmat uran. En gudstjänst hölls för dem som omkom i Hiroshima, på dagen 62 år sedan, när den första kärnvapenbomben släpptes. Även offren av radioaktiva vapen av idag, de som drabbas dagligen av utarmat uran, lyftes fram i minnesstunden. Våra ansikten var målade i vitt med svarta streck för att symbolisera själarna av de människor som dött av utarmat uran. Åtta av oss, var och en representerandes en grupp av människor som har och fortsätter att drabbas av utarmat uran, gick framåt mot ATK:s kontor för att anhålla om ett möte med ATK:s direktör. Innan vi hade nått fram till byggnadens ingång stoppades vi av personal från ATK och den lokala polisen. Vi nekades ett möte och ombads att lämna området. Istället gick vi ner på knä i bön och överlämnade vita rosor till ATK som en sorgesymbol för offren av utarmat uran. Inom cirka en halvtimme arresterade polisen oss. Denna gång kördes vi inte iväg utan polisen tog namn och adress och lämnade oss en lapp, ungefär som vid en trafikförseelse. Den kvinnliga polisen som arresterade mig sa att hon hade svenskt blod i sina ådror och att hon kunde uppskatta orsaken till att vi var där. Hon förklarade för mig att vårt straff antagligen skulle bli en smärre bötessumma. En rättegång skulle inte behövas om vi gick med på att betala våra böter, vilket jag planerar, eftersom jag inte har möjlighet att åka till någon rättegång i Minnesota.

Kristnas uppdrag i världen
Efter fyra veckors utbildning för Christian Peacemaker Teams (CPT) kan jag konstatera att denna tid har varit den kanske mest givande i hela mitt liv. Min förståelse för och tro på ickevåld har fördjupats och konkretiserats. Jag har utmanat de områden i mitt liv som behöver utvecklas och testat mina gränser för hur långt min passion för fred och rättvisa håller. CPT är byggt på en vision som kräver mycket av de av oss som kallar sig kristna. Ett tal av Ron Sider 1984 på Mennoniternas (en av de historiska fredskyrkorna) skapade gnistan som blev CPT.
- Om inte bekväma amerikanska och europeiska Mennoniter och Brethren (en annan fredskyrka) är beredda på att riskera kroppslig skada och död genom ickevåldsligt motstånd mot de orättvisor som våra samhällen stöttar i Centralamerika, Fillippinerna och Sydafrika, bör vi inte våga viska ett ord till om pacifism till våra systrar och bröder i dessa utsatta länder, sa Ron Sider i detta tal.

Efter denna utbildning känner jag starkt för att ingå i CPT ute i fältet. Så länge jag har ett heltidsarbete blir det som ”reservare” då man åker ut från 2-8 veckor till någon av de placeringar CPT har, i nuläget: Palestina, Colombia och Irak. Bubblare som undersöks som eventuella nya placeringar är Filippinerna, Uganda och gränsområdet mellan Mexiko och USA. När och om jag åker ut är jag beroende av några som kan stötta mig moraliskt och ekonomiskt. Kanske kan en av dessa personer vara du?

Människorna i USA och CPT
Jag måste erkänna att innan jag åkte till USA var jag orolig för att jag snabbt skulle tröttna på dryga, arroganta och högljudda amerikanare. Jag kunde inte ha haft mer fel. Sällan har jag träffat så genomtrevliga, lyssnande, omtänksamma, självkritiska, passionerade och toleranta människor som under denna USA-resa, särskilt under CPT-utbildningen. Denna utbildning har tärt på mina på grund av dess omfattning, intensitet och utmanande övningar, men gruppen har lyft och gett mig energi genom många varma kramar och stöttande ord, vilket har gjort dessa veckor till en fantastisk tid. För dig som är kristen och passionerad för fred och rättvisa kan jag med värme rekommendera CPT. Ingångsporten är en delegation till något av de ställen där CPT är aktiva. När man väl har åkt på en delegation kan man söka till utbildningen. För att i bild se lite av CPT kan ni surfa in på min vän Joshs hemsida där han samlat många fina bilder från vår utbildning och två aktioner:
http://www.flickr.com/photos/joshhough/sets/72157601011814600

Till sist – tack till alla er som har följt min blogg under denna sommarresa! Det har gett mig mycket energi och stöd av att veta att det finns människor i Sverige och några andra ställen som följer i mina fotspår.

Fred,
martin