Insidan från en amerikansk poliscell

Tisdag den 24 juli 2007, efter midnatt. Jag vaknar upp igen. Jag har ingen klocka så jag har knappt någon aning om hur länge jag har sovit. Det kan inte ha varit många minuter. Det är svårt att sova på en betongsäng. Kylan tränger sig ända in i märgen trots att jag har tre lager kläder på överkroppen. Poliserna säger att de behöver ha på luftkonditionering för fullt för att bekämpa bakterier. Jag befinner mig i en poliscell, 2,5 x 2,5 meter, med en toalettsits i rostfritt stål och en vask i samma material. En lampa i taket ger ett hårt, kallt och konstant ljussken i cellen. Inga fönster finns men ett litet titthål i dörren där jag kan se två celler på andra sidan.

Thoreau inspirerar till olydnad
Mina vänner i de andra cellerna ägnar sig åt yoga, bön och reflektion; inget av det orkar jag med, förutom en enda seriös tanke: Henry David Thoreau lär ha blivit gripen exakt detta datum, den 24 juli, men för 161 år sedan. Också i USA, också för att han var motståndare till finansieringen av ett krig. Han gjorde det på grund av USA:s krig mot Mexiko och hans motstånd var i form av skattevägran. Hans bok om Civil olydnad har inspirerat många, bland annat Gandhi och även mig. Plötsligt hör jag en röst säga ”Hey, you in cell 35, are you there?”. Jag har cellnummer 30 så jag förstår att det inte är riktigt till mig. Trots att jag är jättetrött är jag så frusen att jag går upp och hoppar runt lite för att få tillbaks lite av värmen. Det går så där. Polisen i England ger mycket bättre service: madrass att sova på, varm dryck och riktig mat, lagom värme i cellen och man får ta med sig böcker, anteckningsbok och penna. Lyx i jämförelse med denna poliscell i Chicago där man bara får några enkla brödskivor och endast får ta in kläderna på kroppen och knappt det; skosnören och bälte måste av (så att du inte kan skada dig själv).

Störtande av USA:s regering?
Innan jag låstes in i cellen var det bildtagning, fingeravtryckstagning (i detta fall borde det heta handavtryckstagning för de tog avtryck på fingrar, handflator och handens sidor) och utfrågning. Man kan knappt kalla det utfrågning för det var minimalt med frågor. De ville i princip bara veta mitt namn och var jag bodde. En agent från ICE (Immigration and Customs Enforcement) kom dock och var speciellt intresserad av att prata med mig som enda utlänning. Han frågade mig bland annat om jag planerade att störta USA:s regering. Jag tvekade lite inför denna fråga. Om jag skulle vara helt ärlig skulle jag varit tvungen att säga ”ja”, om han menade att omvandla USA från ett våldsamt imperium till en demokrati som respekterar internationell lag och mänskliga rättigheter och ja, jag tror att det behövs en ny regering för att åstadkomma detta. Dock har jag inga föreställningar att jag själv kan åstadkomma detta men vill gärna hoppas att vår aktion kan vara ett litet, litet steg mot ett nytt USA. Till slut sa jag ändå "nej", jag tänkte inte störta regeringen i detta land. Agenten i 40-års åldern med asiatiskt utseende var väldigt vänlig och vi pratade länge och väl om allt möjligt. Jag frågade honom om han tyckte att det fanns rasism i USA. Han menade att USA behandlade alla väl som arbetade hårt. När han var färdig med utfrågningen av mig vände han sig till mina vänner som satt och väntade fastlåsta med handklovar på en betongsits och sa: ”Detta är en mycket trevlig ung man” och pekade på mig. Det tyckte jag var sött.

Civil olydnad i ”säker miljö”
Hur kommer det sig att jag spenderade åtta timmar på en polisstation i Chicago? Orsaken är att jag nu går en månadslång ickevåldsutbildning som arrangeras av Christian Peacemaker Teams (CPT). Ett av inslagen i denna utbildning är förberedelse, genomförande och utvärdering av en ickevåldslig direktaktion med civil olydnad. CPT arbetar i fält i länder med väpnad konflikt och arbetar där med aktivt ickevåld, bland annat genom att gå emellan där våld sker och genom direktaktioner. Ibland kan dessa aktioner leda till arrest. Under denna träning vi får vill CPT att man bland annat övar sig på civil olydnadsaktioner i en ”säker miljö”, eftersom här i USA vet de mer om de rättsliga konsekvenserna för en viss fredsaktion . Det juridiska systemet här är också mer förutsebart än i många av länderna där CPT verkar. Det är helt upp till den individuella deltagaren i utbildning om han/hon vill riskera arrest och man tar själv fullt ansvar för aktionen, även om CPT gör allt för att stödja en i processen.

Ickevåldslig ockupation för fred
Redan innan vi började utbildningen hade CPT bestämt sig för att vår utbildningsgrupp skulle delta i något som heter Ockupationsprojektet, vilket går ut på att ockupera amerikanska politikers kontor för att övertyga dem att inte finansiellt stödja Irakkriget längre. Det fungerar lite som brittiska Faslane 365 i att olika grupper och organisationer tar eget ansvar för att genomföra aktionen under en specifik tid. Dessa grupper har stor frihet att utforma sin aktion som de vill, bara det sker ickevåldsligt och med respekt av alla inblandade. Vårt mål var senatorn Richard Durbins kontor i centrala Chicago. Vi var uppdelade i tre grupper. Min grupp gick upp till Durbins kontor på 38:e våningen. Vi blev inte inbjudna meddetsamma. Vi bads vänta utanför dörren. När vi hade väntat i fem minuter trodde vi inte att de skulle släppa in oss så vi gick in i alla fall – det är ändå ett kontor som ska vara till för folket! Vi utförde en skenrättegång med senator Durbin som anklagad för att stödja Irakkriget genom att säga ja till finansiering av kriget. Efter vittnena hade hörts satte vi oss ned för att vänta på att Durbin skulle lova oss att inte stödja Bushs proposition om för ytterligare finansiering av Irakkriget.

Fredssånger för vänliga poliser
Vi sjöng fredssånger i cirka en halvtimme innan polisen kom och grep oss. TT rapporterade att det var antiterrorpolis som grep oss, men det var inte riktigt korrekt. Poliserna var från Homeland Security eftersom de skyddar the Federal building men de såg ut som ganska vanliga poliser, endast beväpnade med en batong och ett handeldvapen i hölstret. Gripandet gick väldigt lugnt till och alla poliserna vi kom i kontakt med agerade professionellt och vänligt. Den andra gruppen höll sin skenrättegång i lobbyn på plan ett i samma byggnad. Den tredje gruppen höll en manifestation utanför byggnaden och hade möjlighet att ta bilder (se vänsterkolumnen) på gruppen i lobbyn. Gruppen på första våningen blev också arresterade och snart var vi alla åtta som gjorde aktionen, från 22-åriga Rachel till 77-åriga Jean, samlade i källaren där polisen har ett kontor. Efter kort utfrågning om namn och adress blev vi körda av lokala Chicagopolisen till ett polishus i södra delen av stan.

Rättegång som del i ickevåldslig utbildning
Rättegången kommer att hållas den 13 augusti i Chicago. Vår utbildare Kryss var överlycklig – aldrig förr har en rättegång hållits under utbildningens gång. Nu kan vi alla gå dit som en del av utbildningen! Man kan i teorin få upp till sex månaders fängelse för den anklagelse vi fick men det är extremt sällan att det ens blir något fängelse för den typen av aktion vi gjorde. Det mest troliga är att de skriver av fallet helt och hållet eller ger oss en villkorlig dom, vilket betyder att vi inte får något straff om vi inte bryter mot någon lag inom Illinois inom en viss tid. Jag var orolig för att de skulle deportera mig eller att jag kommer att få problem att komma in i USA igen, men någon deportering var det aldrig någon fråga om. De ville inte ens se mitt pass. Att komma in i USA igen är en annan fråga men om de skriver av fallet lär det inte vara några större problem.

Mediaträning
I denna utbildning ingår det att jobba med media och jag tränade på att skriva pressmeddelande och vi hade rollspel på hur vi mest effektivt kunde få fram vårt budskap när vi pratade med journalister. Jag blev glad att svensk media visade så stort intresse, se bland annat DN, Dagen och Kyrkans Tidning (klicka på länken om du vill läsa artikeln). Det är mycket svårare att komma ut i den amerikanska media med fredsaktioner. I den amerikanska pressen fick vår aktion nästan ingen uppmärksamhet alls. Denna vecka har ickevåldsutbildningen handlat om konflikthantering. Idag fortsätter vi med hur olika personlighetsstilar är tillgångar i ett team som jobbar i en väpnad konflikt.

Fred,
martin