Kristna i massarrest utanför Vita Huset

”Jag tror att det krävs tro för att avsluta detta krig. Det krävs bön för att avsluta det. Det krävs mobilisering av trossamfunden för att avsluta det – för att förändra det politiska klimatet, för att vända vinden. Det kommer att krävas en kärleksrevolution för att avsluta det, för att detta långa krig i Irak är baserat på rädsla och Jesus säger att bara total kärlek kan besegra rädslan./…/Ibland kan det verka som om fredsljuset nästan har släckts för Amerika, men ikväll tänder vi åter ljuset och tar fredsljuset till Vita Huset. Ikväll, genom tro, börjar vi att avsluta kriget i Irak.” Detta sades av Jim Wallis, chefredaktör på tidningen Sojourners, den 16 mars 2007 i den nationella katedralen i Washington D.C.

Gudstjänsten följdes av ett demonstrationståg där 3500 människor deltog. Det hade varit ännu fler om inte en kraftig storm och snöoväder hade ställt in flera flyg och bussar. Deltagarna kom från 39 olika kristna grupper och från 48 olika stater. Slutstation för marschen var Vita Huset där 222 personer arresterades för att olovligt ha bett under flera timmar utanför presidentens hus.

Inte som i Hollywood
Tyvärr missade jag denna mäktiga marsch som de kallade ”Christian Peace Witness” men jag hade förmånen att vara med på rättegången. Av de 222 som hade blivit arresterade var det 32 som hade vägrat att betala böterna och slutligen var det 14 av dessa som kallades till rättegång (resten hade uppenbarligen schabblats bort i pappersexercis…). I fredags, på midsommarafton, åkte jag på morgonen in till ”Courthouse of the District of Colombia”. Ett känt ansikte för mig fanns med bland de åtalade, Father Louis, en fransiskanmunk, som jag träffade på i Tuscon, Arizona på en fredsfestival inför ett annat åtal han hade dragit på sig. Då gällde åtalet att han hade gått in och bett på en militärbas i Arizona där de utbildar i tortyr. Jag var väldigt nyfiken på att se hur en rättegång går till i USA. Jag hade min bild av rättegångarna i USA enligt Hollywoods version där de slipade advokaterna håller sina briljanta och emotionella tal inför en jury bestående av vanliga amerikanska medborgare. Så var det i alla fall inte i denna rättegång. Till att börja med fanns ingen jury. Detta har de tydligen bara när det är mer allvarliga fall. Åklagaren var en ung kille vid namn Shapiro som knappt kunde hålla reda på vad de anklagade var anklagade för eller vilket datum demonstrationen hade ägt rum. Domaren hade inte mycket bättre koll. Det tog ett bra tag innan hon hade rett ut vem som skulle åtalas! Den kvinnliga domaren ”Judge King” (ingen relation till en viss Martin) erkände att hon var ovan vid denna typ av fall där man bröt mot lagen på grund av sin moraliska övertygelse.

Att återupprätta lagen
I det slutgiltiga försvarstalet sa Mary Pat Brennon, en av de åtalade: ”Vårt land kan och måste bete sig bättre. Brott begås av vår regering i vårt namn. Vi medborgare har en skyldighet att visa vårt motstånd mot kriget i Irak. Vi gick till Vita Huset inte för att bryta mot lagen men för att återupprätta lagen.” Domare King gick ganska hårt åt åklagaren flera gånger för att han inte kunde bevisa att de 14 verkligen hade brutit mot lagen men till slut efter åtta timmars rättegång förklarade hon ändå alla de åtalade skyldiga och straffet blev 100 $ i böter per person.

Fred, Martin